Det som är riktigt

Jag reste mig från arbetsplatsen vid köksbordet och gick fram till kaffebryggaren med den tomma koppen. Men någonstans på vägen dog suget bort. Bara … försvann. Så jag ställde koppen i diskmaskinen, vände tillbaka och satte mig igen.

I dag också.

Det är nästan komiskt hur snabbt det händer: jag väntar en liten stund- och plötsligt vill jag inte längre ha den där andra koppen.

Ni som har följt mig ett tag har troligen hört mig berätta om min relation med Mr. Coffee. Hur jag för några år sedan kunde dricka 8-10 koppar utan att blicka. Hur jag sedan slutade helt. Hur jag för började igen. Hur kroppen sen sa helt nej, medan huvudet fortsatta tjata.

Jag och Mr. Coffee har haft en lång och, ibland, turbulent resa.

Om du är ny här kan du läsa mer om mig och Mr Coffee i ett tidigare Brev från Lotta. Längre ner hittar du länken till inlägget: Mina dejter med Mr. Coffee.

Nu för tiden dricker jag en kopp kaffe om dagen, och det är på morgonen. Men den senaste tiden har suget efter en andra kopp smugit sig tillbaka.

Och flera gånger har jag bryggt en till, bara för att hälla ut den efter en sipp. Den första koppen smakar gott. Den andra gör det inte.

De senaste dagarna har jag börjat göra annat när suget kommer. Jag har fortsatt skriva. Inte föra t ”jobba bort” suget, utan mer för att vänta och se…

Det började omedvetet en dag. Jag var inne i ett bra skrivflyt och väntade med att brygga mer kaffe. Och när jag väl var klar för att göra det var suget borta.

I dag såg jag mönstret tydligt. Jag avslöjade mig själv.

Suget efter mer kaffe kommer antingen när jag är i bra flyt - som en belöning. Eller när det tar stopp - som en räddning. Som om kaffet ska säga: ”Bra jobbat” eller ”Här, ta min hand.”

Men båda är egentligen samma sak. En yttre stimulans som varken jag eller kroppen behöver, eller mår bra av.

Så nu vet jag vad jag ska göra varje gång suget kommer: jag ska vänta ut det. Och det fina är… att det går bra. Det går enkelt. Det känns också kul att känna mig själv så här bra.

Ju tryggare jag blir i mig själv och mina känslor, desto tydligare förstår jag vad som är riktigt för mig - och för kroppen. Och jag behöver inte pressa mig att göra något, eller tvinga mig själv att hålla mig ifrån något. Det kommer enkelt och mer naturligt, för jag vill både mig själv och kroppen det bästa.

Det har inte varit så här hela tiden. Jag har kört över signaler från kroppen och lagt lock på känslor. Eller kamouflerat signaler och känslor med att göra annat. Jag har gjort det på många områden i livet: jobbat för mycket och för länge, trott att ”det mesta” är mitt ansvar att fixa och ordna, varit en typisk ja-sägare.

Tränat - och slutat träna.

Apropå träning.

Jag tror det är dags för en uppdatering hur det går. Om du är ny här så kan du läsa mer i Brevet som från Lotta som heter: Jag måste berätta… Länken hittar du längre ner.

Träningen håller i sig. (Bank i bordet.) Jag klarar fortfarande att motivera mig att träna över- och underkropp varannan dag. Jag har inte gett upp och slutat. Men jag har känt på mina gamla mönster och rädslor. De har kommit och spökat. Motivationen och beslutsamheten är starkare än de gamla spökena.

Jag är ganska stolt av mig själv.

Från att nästan svimma när jag tränade styrketräning med PT klarar jag nu att träna helt på egen hand - lite varje dag. Och jag tror det är en nyckeln för mig - lite varje dag. Och att låta hela mig bli trygg.

Jag är inte där ännu att jag känner mig trygg med en PT som kanske motiverar mig till mer än jag är redo för.

Det är en styrka jag har haft: att jag kan pressa mig själv till att göra och få dem gjort. Det har jag också gjort i träning med PT. Jag har varit mycket ”duktig flicka” och både gjort och vågat. Men många gånger gjorde jag mer än jag var redo och trygg för - och det är det som har fått mig att sluta träna efter ett tag.

Så det riktiga för mig när det kommer till träning, är att fortsätta göra lite varje dag, känna mästring och bli trygg på det jag behöver bli trygg på. Vi alla är olika och behöver olika, eller hur?

Det här var en liten hälsning från mig, där jag är just nu. Det är symbolen Guldtronen som är i fokus i dag - och den symboliserar: det som är riktigt och inte riktigt för mig. Den fokusen hjälpte mig också i dag att att se och förstå lite mer om mig själv och det som är riktigt.

PS. Jag har tecknat alla symboler Bella letar efter och platserna hon går till. Så här ser Guldtronen ut:

PPS. Här är länkar till tidigare inlägg:

• Mer om min resa med Mr. Coffee 👉 https://www.bellasresa.com/post/dejt-med-mr-coffee

• Mer om min resa med träning 👉 https://www.bellasresa.com/post/jag-måste-berätta