​Det var fredag i början av mars 2017. Jag plockade undan på skrivbordet för att gå hem när en känsla kom över mig: NU är dagen jag ska säga till chefen att jag slutar om ett år. 

 

Det låter kanske konstigt, men jag hade ett avtal med min chef: att säga till ett år i förväg när jag visste att jag skulle sluta och starta för mig själv. Han visste att det var min dröm, och jag hade varit tydlig med det helt från första dagen. 

 

Den här fredagen bara visste jag att tiden var inne. Jag skulle hålla vad jag lovat. 

 

”Vad ska du göra? Har du funnit ut mer? Har du kunder?” 

 

Jag kunde inte svara på en enda fråga. Jag bara visste att tiden var inne för att ta nästa steg - mot drömmen om att starta eget och jobba med min passion. 

​

Ett år gick, och jag visste fortfarande inte mer. Jag hade inte mött en rik man som kunde försörja mig när jag slutade i jobben. Min yngsta son bodde fortfarande hemma. Jag övervägde att sälja huset och köpa en lägenhet, men lägenhetspriserna var höga och jag skulle inte få loss tillräckligt med egenkapital. 

 

När sommaren kom och jag åkte på semester hade jag och chefen kommit överens om att jag skulle bestämma mig innan september. Det här var i 2018. Antingen satsade jag på mitt eget, eller så satsade jag helt och fullt där jag var. 

​

Jag åkte till Spanien, där min mamma hade en lägenhet. Hela mig - både kropp och själ -ropade efter att jag skulle satsa och gå min egen väg. Men hur? Vilka pengar skulle jag leva av till jag hade lyckats? Igen kom frågor jag inte hade svar på. 

​

Jag har alltid tyckt om att jogga, särskilt på morgonen direkt efter jag gått upp. Det gjorde jag på semestern i Spanien också. På en av turerna sprang jag förbi ett område med nybyggda lägenheter som jag tyckte om. Jag hade sett de flera gånger, men den här dagen var det en röst inne i mig som sa: 

​

”Köp en lägenhet här.” 

​

Rösten var så tydlig, att jag först trodde att någon sprang bakom mig. Men det var ingen där. Det jag hörde var min egen inre röst. 

​

Sagt och gjort. Lång historia kort: på en vecka hade jag sett på lägenheten, valt placering i ett nytt område, ordnat med dokument och betalt handpenning. Plötsligt såg jag lösningen hur jag kunde få loss egenkapitalen.

​

Jag sålde huset, hyrde en lägenhet i Oslo till mig och min yngsta son - och jag hade lägenheten i Spanien. Allt löste sig!

 

Tillbaka från semestern sa jag upp mig för att följa min dröm om att starta något eget och jobba med min passion. Livet, människor, glädje och kärlek har alltid varit något jag brunnit för. Jag ville jobba och göra något som gjorde att andra fick det bättre, mer glädje och mer kärlek in i livet. Mer visste jag inte då. 

 

Sista februari 2019 var min sista arbetsdag i fast jobb. Några dagar senare satt jag på flyget ner till Spanien. Jag hade många nervösa fjärilar i magen av att lämna ett bra betalt chefsjobb i finansbranschen och bege mig ut på ett väg jag inte visste något om.

​

Det var under min tid i Spanien som jag började skriva om Bella, och min kärlek till att skriva kom upp till ytan och blev synlig. Jag gjorde några trevande försök med att blogga och börja använda Instagram… men plötsligt en dag sa det stopp. 

 

Jag ville inte. 

​

Lusten och glädjen runt att skriva och blogga försvann. 

 

Långt inne i mig fanns fortfarande längtan och drömmen om att våga skriva, dela det jag skrev. Längtan var där - men vad skulle jag dela? 

 

En kritisk inre röst väcktes till liv, och den var inte alltid nådig: 

 

”Du kan ingenting. Vem tror du att du är. Du har inget intressant att skriva om och dela. Du är för ditt och för datten”. 

 

En dag kröp en ärlig sanning fram: Jag var rädd. 

 

Den kritiska rösten var mitt försvar - och till viss del kamouflage - för sanningen var att jag ville skriva, dela och inspirera, men jag var rädd. 

 

Även om jag slutade dela på sociala medier och blogga, slutade jag inte skriva. Jag skrev varje dag. Jag lärde känna mig själv mer och mer. Jag tränade på att förstå mina känslors språk. Jag tränade på att vara brutalt ärlig med mig själv. Se mig själv- på gott och ont. På insidan och utsidan. 

​

Men vad var jag rädd för? Att misslyckas? Eller var det att lyckas?

 

Någonstans på vägen började jag utveckla en metod, och jag klarade komma helt in i det innersta mig. Inne i det innersta rummet som varit stängt och låst länge, gömde det sig rädslor jag inte visste jag hade. 

 

Jag var rädd för att göra min allra innersta dröm till verklighet - drömmen om att möta en man och kärleken. 

​

Jag var rädd för att möta en man och uppleva den äkta kärleken.​Det var en rädsla jag inte visste jag hade, och inte varför jag hade den.

 

Det var den drömmen jag måste göra mig trygg på för att klara göra drömmen om att jobba med min passion till verklighet, leva mer sant och den jag är.  

 

Hela min inre resa delar jag i en komprimerad variant i berättelsen om Bella och hennes resa. Det är en resa på insidan till att göra sig trygg på den allra innersta drömmen.

 

Och jag har skrivit Bellas Resa för att andra ska kunna följa den och på ett enkelt, tryggt och lekfullt sätt öppna upp och bli trygg på sin innersta dröm.

​​

Tack för att du läste om min väg hit!